Jag trodde inte det var sant,men idag såg jag dom.Har väntat länge länge på att få se dom.Har sett märken och spår efter dom i drygt ett år och idag såg jag då dessa otäcka vildsvin,på min morgonpromenad.Minst fyra stycken raggiga bestar så jag vände tvärt och hade dom kommit efter så hade jag definitivt satt hastighetsrekord.
Så började dagen och det blev inte bättre.En stund efter att jag släppt ut mina katter,så hörde jag ett herransoväsen.En katt som skrek i verklig nöd.Jag ut på trappan och där kommer Findus och såg lite slokörad ut,men in kom han fort,men var var min lilla Stumpan?Jag ropade och ropade,men inte kom det någon liten katt.Jag började misstänka att räven varit framme och att det var det som jag hört.Stumpan kommer för det mesta när man ropar på henne.Tankar flög hit och dit och jag började så smått acceptera att hon hade blivit rävmat.Hoppas bara det gick fort,var en av mina tankar.med tunga steg gick jag in och min sambo sa att han hade släppt in henne tidigare.Jag runt och letade i hela huset,men där var ingen Stumpan,så hon hade väl trots allt smitit ut igen.Det gick en timma och helt plötsligt hör jag ett ynkligt jamande från städskrubben och där var hon.Tänk att man kan bli så lycklig.Jag tror hon blev det också.Allt frid och fröjd i stugan igen.Livet skall inte alltid gå på räls.
Igår kom min lillebror på besök i sin fina gamla Volvo från 1968.Roligt,roligt, roligt.Inget hastighetsåk precis,men visst är den fin.
VAR RÄDDA OM VARANDRA!
